Sjuk hund

Det har inte blivit mycket skrivande här på sistone och det har sina förklaringar i att jag haft väldigt fullt upp och helt enkelt inte haft energi. Jag tänker inte försöka summera allt som hänt (för det har hänt en hel del faktiskt) utan det får bli vad det blir.
 
I måndags kräktes Lakritz på morgonen efter vår morgonpromenad. Han brukar spy någon gång då och då utan att det blir något mer än en kräkning, så jag hetsade inte upp mig särskilt mycket över det. Dock blev jag aningen stressad då det låg märkliga gummiaktiga bitar i spyan samt en kotte/en del av en kotte. Efter lite funderade över vad de ca 3 cm långa gummibitarna kunde vara kom jag fram till att det måste vara delar av den torkade oxnackesenan han fick dagen innan. Eftersom jag är skapligt påläst inom barf och råutfodring av hundar har jag varit lite orolig över om det verkligen är lämpligt att ge torkade senor... Hur som helst kom jag fram till att det inte borde vara någon fara. Det är ju inte torkat ben utan sena och dessutom hade han ätit dessa hundtugg förut utan problem. Hur som helst oroade jag mig inte så mycket över spyan och Lakritz mådde som vanligt resten av dagen.
 
Nästa morgon var det dock dags igen. När min väckarklocka ringde vid 6:15 började Lakritz pipa för fullt. Det brukar han aldrig göra så tidigt så jag förstod att något var på tok. Det låg två pölar med kräks på golvet. Jag begriper inte att jag inte vaknat när han spydde! Det har aldrig tidigare hänt att jag missat en kräkning. Jag brukar alltid vakna när han hulkar. Det kan ju ha rört sig om kaskadkräkningar så hulkningarna uteblev, vad vet jag, men jag tycker att jag borde ha vaknat ändå!
 
Jag ringde djursjukhuset för att fråga om råd och de tyckte att jag skulle prova ge mat i små portioner för att se om han får behålla det. Lakritz spydde igen innan han fick mat och efter ännu ett samtal med djursjukhuset fick han lite frukost som han fick behålla. Resten av dagen var lugn fram till kl 21 då han kräktes igen. Kl 23 var det dags igen och sen kl 01. Nu var det även blod i spyorna. Jag ringde djursjukhuset ännu en gång och var beredd på att åka in. Jag var rädd att något hade fastnat i mage eller tarm, därav mina täta konntakter med djursjukhuset. De trodde inte att något satt fast och rekommenderade mig att försöka få tag i en akuttid dagen därpå. Lakritz spydde minst 10 gånger under natten. Vi fick en akuttid hos veterinären kl 13 följande dag. 
 
När vi kom till djursjukhuset hade Lakritz inte spytt på ca 9 timmar. Men efter en stund började han spy igen. Det gjordes röntgen och ultraljud utan att man kunde se något uppenbart. Det togs också prover. Dock kunde man ev ana något på röntgen, men man var inte säker. För att undersöka om det var stopp i tarmen ville man göra en kontraströntgen. Lakritz blev itvingad massor av kontrast. Det hamnade kontrast på Lakritz, på mig, på djurskötaren, på golvet och på undersökningsbordet. Till slut hade han fått i sig all kontrast. Jag gick ut för att rasta Lakritz och det visade sig att han fått diarré. När vi skulle gå in spydde Lakritz upp kontrasten trots att den brukar vara lugnande för magen. Det blev därmed ingen kontraströntgen gjord. Istället blev det remiss till Strömsholm. Lakritz bedömdes vara för dålig för att åka hem.
 
Väl på Strömsholm blev Lakritz inlagd. Det var som alltid hemskt attt lämna honom där. På Strömsholm tog man nya röntgenbilder nästa dag och det visade sig att Lakritz inte spytt upp riktigt all kontrast så man kunde se att kontrasten hade kommit till tjocktarmen och det var ju bra. Det gjordes också ett nytt ultraljud och togs fler prover.
 
Man kunde inte hitta någon uppenbar orsak till Lakritz mående. Antagligen rör det sig om en kraftig magsjuka. Idag, efter två nätter på Strömsholm, fick jag hämta hem Lakritz. Han blev glad över att se mig, men jag märkte snabbt att han inte var som vanligt. Han betedde sig stressat ute och det visade sig att han har en rejäl diarré och är besvärad i ändtarmen (han drar rumpan i backen efter att han har bajsat). Dessutom pep han mycket och var inte riktigt nåbar. Pipandet beror säkert på att han fått smärtstillande medicin. Han var likadan när han fick smärtstillande efter ormbettet, väldigt pipig och orolig/förvirrad. Han beter sig fortfarande ungefär likadant, men piper tack och lov inte lika mycket. Nu piper han mest när han måste ut, vilket är rätt ofta. Visserligen kräks han inte, men han är långt ifrån som han brukar. Jag hoppas att han kommer pigga på sig tilll imorgon och att diarrén kommer ge med sig. Han är besvärad av den och det är lite blod i avföringen emellanåt. Jag har ringt djursjukhuset och meddelat att han har blod i avföringen men de sa att jag kunde avvakta och se om det försvinner imorgon.
 
Stackars Lakritz, alltid är det något...
 
Nu är jag orolig att han ska börja kräkas igen, men än så länge är det lugnt. Han dricker och äter med en väldig aptit. Han verkar ovanlgt törstig. Så pass törstig att jag inte vågat ha vattenskålen framme då jag har hört att det inte är bra att de drar i sig för mycket vatten på en gång om de har kräkningar. Han rapar en del och det låter lite som att det kommer upp magsäcksinnehåll i samband med det, men jag är itne säker. Han har iallafall inte spytt något sen han kom hem. Han har för övrigt inte spytt alls sedan han kom till Strömsholm. Några timmar innan vi kom dit spydde han ofta, men när vi kom dit hade det upphört av någon anledning.
 
Vi som precis hade kommit igång och börjat träna igen efter operationen. Vi hann ställa upp i en lydnadstävling, men den gick åt skogen på grund av att vi nollade platsliggningen! Lakritz reste sig upp och ville gå fram till en annan hund! Jag fick en smäärre chock när det hände! Han brukar ju ha bra stadga. Hade vi fått en 10:a på platsliggngnen som alla andra hade vi kommit på andra plats med 178 p. Det skulle jag ha varit riktigt nöjd med. Nu kom vi sist, på nionde plats. Väldigt tråkigt. Men, men, det är bara att träna vidare. Tyvärr lär det inte bli mycket träning den närmsta tiden. Dels lär ju Lakritz bli frisk från magsjukan och dels vill jag att han blir udnersökt av sin ortoped då jag vid flera tillfällen den senaste tiden tyckt att han haltat. Det känns lite dystert nu... Men det viktigaste är så klart att Lakritz blir frisk.
 
En mycket rolig sak är att Lakritz har blivit "storebror". I december flyttar en till hund hem hit! En flatvalp som ska heta Mio!
 
På djursjukhuset.
 
Rakad mage.
 
Hemma igen.
 

Tävlingslydnad

Igår startade kursen i tävlingslydnad. Instruktören verkar ha en fin inställning till lydnadsträning med stort fokus på att lydnaden ska vara positiv och rolig för hunden. Istället för att gnälla och skälla på hunden när den gör fel belönar man den när den gör rätt. Ganska självklara saker egentligen, men det är roligt när instruktören lägger stor vikt vid det.
 
Kursen riktar sig tydligen mot det nya lydnadsprogrammet som ska börja gälla nästa år. Det är internationella regler som kommer införas i Sverige, vilket innebär ganska stora förändringar jämfört med hur det är nu. På det stora hela tycker jag att de nya reglerna verkar bra, men än är jag inte så insatt. Något jag gillade är att det moment som kallas Helhetsintryck kommer få mycket större plats i det nya programmet. Idag kan man få max 10 poäng i detta moment, men i det nya programmet kommer man kunna få upp till 30 poäng. Det är verkligen jättebra. I det här momentet tittar domaren på hur glad hunden är i det den gör och förhållandet mellan förare och hund kan man väl säga. Typ hundens attityd till lydnaden. Själv har jag alltid sett Helhetsbetyget som det viktigaste betyget av alla på tävlingbanan. Vad är höga poäng i de andra momenten värda om Helheten är dålig liksom? Under kursen kommer vi alltså gå igenom alla moment i första lydnadsklass en enligt det nya programmet, dvs Start klass. Om jag pch Lakritz lyckas ta LP 1 det här året, vilket är ett litet mål jag satt upp, så kommer vi aldrig ställa upp i startklass utan bli förflyttade till klassen över. Men det gör ingenting. Jag går inte kurs för att lära mig hur man lär hunden de olika momenten, utan snarare för att få hjälp att hitta en fin attityd hos Lakritz, få honom att bli tålmodig och orka utföra ett helt program i full fokus samt för att få möjlighet att träna med andra hundar (och människor) som störning.
 
Det var så roligt att träna med Lakritz igår. Jag lärde mig inte så mycket nytt, men det var så kul att få möjlighet att träna med andra hundar som störning. Lakritz hade en superfin koncentration och utförde det jag bad honom om näst intill exemplariskt. Han var väldigt speedad och lite smått galen, men jag gillar ju sånt. När man trots det kan få en fin kontakt med sin hund är energi och en lagom näve galenskap precis vad man behöver för att lyckas bra.
 
 

Vilsen

Vi är på väg tillbaka till ett aktivt liv. Det känns toppen. Kruxet är att vi inte kan gå tillbaka till det som var, utan måste hitta en ny tillvaro. Lakritz kommer inte bli räddningshund. Jag har accepterat det och inser att det finns mycket annat roligt att syssla med. Det är bara lite svårt att komma igång. Jag har anmält oss till en lydnadstävling i oktober. Det vore kul om vi kan ta LP 1 då. Men det är inte alls säkert. Vi har ju inte tränat just någon lydnad under en lång tid och nu kan vi inte heller träna så lätt eftersom Lakritz verkar ha varit dålig. Han äter skonkost (tis och torsk) efter att ha kräkts upp en hel middag pch sen inre velat åra morgonen därpå. Därmed kan jag inte belöna honom med godis nu och leksak är jag fortfarande försiktig med. Än är han inte friskförklarad. I övrigt har jag anmält oss till en kurs i specialsök på Hundcampus. Men det är först i november så det dröjer ju ett tag innan det blir dags. Så nu känner jag mig vilsen. Jag vill träna, men vet inte vad. Vi har spårat lite på sistone pch det har gått jättebra. Det vore kul att börja tävla i bruks (spår). Det problem vi har är ju Lakritz selehat. Jag funderar skarpt på att köpa ett spårhalsband och helt skippa sele en tid. Min tanke är att besöka en instruktör för att få hjälp med seleproblemet. Jag var på väg att göra det redan innan hela hältutredningen började, men jag blev tvungen att avboka pga hältan. Just det, en tävlingslydnadskurs är vi anmälda till också. Start på torsdag! :-)
Spårdags
 
 
I kväll har vi börjat träna in markering av spårpinnar.
 
Lydnadsträning. Hakan i backen.

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0