Lakritz åker resväska

Det är lite av ett problem att Lakritz ännu inte bör gå specielt långa promenader. Han väger ju typ 18 kg, så det blir snabbt jobbigt att bära honom. Idag provade jag ett nytt sätt att transportera honom till skogen där jag tänkt att vi skulle gå vår promenad. Jag stoppade helt enkelt ner honom i en resväska med hjul och gick iväg. Det gick över förväntan. Lakritz var jätteduktig att sitta still i väskan. En gång tippade väskan omkull när Lakritz omfördelade sin vikt utan att jag var beredd, men Lakritz brydde sig inte specielt mycket om det. Därefter såg jag till att vara mer på min vakt för att hinna parera för en ev omfördelning av vikt. Det blev inga fler vurpor.
 
Väl framme i skogan tog vi en härlig promenad. Lakritz gillar verkligen att gå på promenad i skogen. Han springer omkring för fullt. Samtidigt är han väldigt angelägen om att hålla koll på mig, så han springer aldrig iväg långt bort. Det känns jätteskönt. Det är svårt att gömma sig för honom, för han märker oftast med detsamma om man viker av från kursen. Precis så vill jag ha det med min hund. Hunden ska hålla koll på ägaren och inte bara rusa omkring i sin egen värld.
 
 
Morgonmys i soffan.
 
Den sista tiden har Lakritz börjat uppskatta att vara i soffan. Det är mysigt. När vi precis ändrat reglerna här hemma och sagt ok för hund i soffan brukade han bara komma upp korta stunder och sedan hoppa ned igen. Medan jag skrivit det här inlägget har han legat bredvid mig här i soffan och varit så mysig.

Utställningen avklarad

Då har vi varit på utställning, jag och Lakritz. Jag har en känsla av att det inte kommer bli så många fler. Utställning är helt enkelt inte riktigt min grej. Men det var nyttig miljöträning för Lakritz att vara bland många andra hundar. Han hade svårt att hålla sig i skinnet. Men han var i alla fall rätt tyst till skillnad från en hel del andra hundar som pep och skällde en hel del. Svårare var det at acceptera att han inte fick hälsa på alla andra hundar och människor. Det verkade inte bara vara jag och Lakritz som inte hade så bra koll på utställning som tur var. Visst var det en del som verkade ha en väldans koll också. En del av dessa språng runt i kavaj och såg i mina ögon rätt löjliga ut. Jag har så svårt att förstå det roliga med utställning. Visst förstår jag att utställningar eller liknande behövs för att man ska kunna avla framgångsrikt på olika raser, men det behöver ju inte gå till överdrift.
 
Lakritz var den enda flaten på utställningen så han blev BIR (bästa hund i rasen). När alla valpar tävlade mot varandra fick han HP (hederspris). Det verkade dock som att alla eller nästa alla hundar på utställningen fick HP. Så nu har Lakritz två rosetter ;-)
 
Lakritz kritik/omdöme (eller vad det heter) från domaren.
 
 
 
 

Nattinlägg

Jaha, nu hamnade bilden här. Jaja, ligg där då. Det är verkligen ingen hitt att blogga från telefonen.
 
Här ligger jag och kan inte sova. Jag är inte ett dugg trött, trots att jag är förkyld. Tänkte att jag kan passa på att ladda upp några bilder medan jag väntar på sömntåget. 
 
Sovstilen <3
 
Paus i skogen.
 
 
Så här kan man också sova!
 
Posering på stubbe.
Lakritz i sin nya bädd.

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0