Dalarna

Jag vill börja med att be om ursäkt för att det ibland inte blir någon styckeindelning i mina inlägg. Jag skriver inte allt i ett enda stycke, utan delar in det i flera. Av någon anledning pressas alla stycken ihop till ett när jag publicerar inlägget... Jag ska se om jag kan få någon ordning på det, så det blir lite mer lättläst.
 
I helgen har vi varit i Dalarna och hälsat på mamma och pappa och min faster. Vi har åkt tåg, buss och bil. Samtliga färdsätt gick väldigt bra, särskilt tåget. Men även bilen gick bra i helgen. Konstigt! kanske tycker Lakritz bara att det är läskigt att åka i husses bil. Han kanske förknippar den med buren och med då vi hämtade honom från uppfödaren. Båda de sakerna var ju mer eller mindre dramatiska för honom. Lakritz skötte sig också jättebra hemma hos både min mamma och min faster. han var lugn och hälsade glatt på alla människor :-) Det är bra att han inte är reserverad, om han ska bli räddningshund när han blir stor. Inte för att flattisar brukar vara reserverade, men ändå. I början när han kom hit var han blyg för främmande människor som ville hälsa. Men då var ju allt så nytt för honom.
 
Hos mamma fick Lakritz komma upp både i soffan och i sängen. Det gillade han och jag med. Men jag vågade inte låta honom sova i min säng hela natten, för jag var rädd att han skulle trilla ned på golvet. Jag tog upp honom i sängen på morgonen och myste med honom.
 
Nu ligger mitt bitmonster på golvet och utövar sina bitaggressioner på ett ganska svårtuggat tuggben :-P Det är bra! Då kanske det blir lite mindre bitande på allt annat. Men det är inte mycket han har förstört ändå. Han har bara bitit hål i mina jeans och hackat hål i skärmskyddet till min telefon. Värre kunde det vara. Nyss hoppade han förresten in i buren med tuggbenet, på eget initiativ och var där inne ett tag :-) Vi har ju tagit in bilburen igen för att öva honom i att vara i den. Det är ju jättebra att han hoppar in självmant.
 
Idag vet jag inte vad vi ska hitta på. Hittills har vi inte gjort något speciellt. Vi skulle ha fått besök av en kompis till mig, men det blir en annan dag istället.
 
Vi har börjat träna på att Lakritz inte får gå ut ur lägenheten utan att vi har sagt att det är ok. Det går bra. Husse har även lärt Lakritz att gå och lägga sig i sin säng på kommando :-) Nu ska vi bara bygga vidare på det så han kan vara kvar där ett tag.
 
 
 

Tåg

Nu åker Lakritz tåg för första gången. Det går fint, som ni ser på bilden :-) Skönt att han inte tycker att tåg är lika dramatiskt som bil iaf :-) Bussresan ned till Centralen gick också bra. Idag har jag varit borta från Lakritz i hela 5 timmar. Det är länge för mig dom i vanliga fall är med honom 24 timmar om dygnet. Det var så mysigt så att träffa honom igen. Min lilla glädjespridare :-D Det är inte konstigt att det bevisats i studier att hundägare lever längre än icke-hundägare. Tänk vad mycket man får skratta, mysa, känna sig uppskattad och komma ut och röra på sig. "Hundar är inte allt i livet, men de gör livet helt."

Lite tankar

Ibland är det svårt att veta hur man ska bemöta en liten valp. Vad man ska göra när han får fnatt och attackerar händer, ben, kläder och allt han kommer åt. Det är ganska svårt att behålla lugnet liksom. Men det är väl det man ska göra, vara lugn alltså och lugna och markera när det gått för långt, när han blir för hårdhänt. Grejen är den att ibland känns det som att det inte går att nå honom. Det blir liksom bara värre om man säger åt honom. Då blir han ännu busigare. Trots att jag tycker att jag låter väldigt arg och bestämd verkar han tro att jag leker med honom... Det är knepigt... men roligt :-D
 
Jag måste ofta påminna mig om att Lakritz bara är en bebis. Jag vill så mycket, men än kan jag kan inte kräva så mycket av honom. Jag har nog lite väl höga mål, med tanke på att Lakritz är min första hund... Men vem vet, kanske är han den enda hund jag kommer ha. Därför blir pressen att allt ska bli näst intill perfekt ännu högre. Men som sagt, än kan vi inte träna på allt och mycket av den träning vi kan göra måste vara kravlös. Det viktigaste nu är att han och jag får en bra relation, att han känner att han kan lita på mig.
 
Nej, nu är det sovdags!
 
 
 
 
 

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0