Ibland är det svårt att veta hur man ska bemöta en liten valp. Vad man ska göra när han får fnatt och attackerar händer, ben, kläder och allt han kommer åt. Det är ganska svårt att behålla lugnet liksom. Men det är väl det man ska göra, vara lugn alltså och lugna och markera när det gått för långt, när han blir för hårdhänt. Grejen är den att ibland känns det som att det inte går att nå honom. Det blir liksom bara värre om man säger åt honom. Då blir han ännu busigare. Trots att jag tycker att jag låter väldigt arg och bestämd verkar han tro att jag leker med honom... Det är knepigt... men roligt :-D

 

Jag måste ofta påminna mig om att Lakritz bara är en bebis. Jag vill så mycket, men än kan jag kan inte kräva så mycket av honom. Jag har nog lite väl höga mål, med tanke på att Lakritz är min första hund... Men vem vet, kanske är han den enda hund jag kommer ha. Därför blir pressen att allt ska bli näst intill perfekt ännu högre. Men som sagt, än kan vi inte träna på allt och mycket av den träning vi kan göra måste vara kravlös. Det viktigaste nu är att han och jag får en bra relation, att han känner att han kan lita på mig.

 

Nej, nu är det sovdags!