Att ha en bra inkallning på sin hund är a och o och viktigare än alla andra kommandon tycker jag. Därför är jag rädd om mina inkallningskommdon (två korta signaler med visselpipan eller kommandot "hit"). Jag tränar ofta inkallning med Lakritz, både ute och inne och på många olika platser. De allra flesta gånger kopplar jag inte Lakritz efter en inkallning. Orsaken är att jag inte vill att han ska förknippa inkallning med att bli kopplad. Inkallning ska vara förknippat med att något roligt kommer att ske. Jag vill inte heller att inkallning ska vara förknippad med någon särskild belöning. Det ökar risken att hunden börjar överväga om det är värt att komma eller inte. Vet hunden däremot inte vad som väntar när den kommit på inkallning kan den inte överväga på samma sätt. När Lakritz var mindre och inkallningen inte var lika befäst som den är nu tränade jag bara inkallning i situationer där jag var säker på att Lakritz skulle komma. Jag utformade träningen så att han alltid gjorde rätt. Det tror jag är viktigt. Vidare har jag alltid varit noga med att inte ge inkallningskommandot flera gånger. Visst har det hänt ibland att jag gjort fel, men på det stora hela ger jag bara ett kommando. Orsaken är att han inte ska lära sig att det kommer fler chanser, att det är ok att han inte komer på första kommandot. Skulle han inte komma på första kommandot går jag fram och petar till honom för att väcka upp honom ur hans värld och se om han följer med mig. Kommer han inte då heller blir nästa steg att ta tag i honom och skälla ut honom, för att därefter gå därifrån. När man då går därifrån följer hunden efter och då är det bara att sätta igång att belöna. Fråga mig inte varför hunden följer efter en när man gett den en utskällning och sedan går iväg, men det gör den. Det har jag lärt mig av Fredrik Steen.- Hundcoachen. Han är en stor förebild för mig. Jag har börjat följa hans blogg som han har hos Agria. Den är riktigt lärorik!

 

Det händer då och då att jag får beröm från främmande personer som tycker att Lakritz är duktig. Då blir jag stolt! Häromdagen var det en granne som sade att det måste vara kul att ha en så lydig hund som Lakritz. Förra veckan när vi var ute och gick på ett motionsspår sprang två joggare förbi. Den ena sade "Duktig hund!" om Lakritz :-) Jag var dock så koncentrerad på Lakritz att jag itne förstod att han antagligen sade det till mig förrän de hade sprungit förbi.

 

I förrgår jobbade jag på eftermiddagen och natten och morgonen. När jag kom hem blev Lakritz väldigt glad. Husse berättade att Lakritz gått fram till vår lägenhetsdörr varje gång någon kommit in genom trapphusporten under kvällen när jag jobbade. Lilla söthunden då <3 Känns ju bra att han vill att jag ska komma hem när jag är borta :-)