Nu i kväll när jag var ute en snabbis för att rasta Lakritz struntade han i att komma på inkallning. Det är inte ofta det händer, men nu hade han hittat något väldigt intressant inne i ett buskage, något ätbart. Jag stövlade in i buskaget för att peta till honom och få honom att vakna ur sin värld. När jag kom i närheten av Lakritz sprang han dock iväg och fortsatte kalasa på det han hittat. Jag visslade ett par gånger till och visade mitt missnöje med en arg röst, men Lakritz kom ändå inte. Till slut fick jag honom att stanna på kommando och då gick jag genast fram till honom och kollade i hans mun för att få veta vad han hittat att äta. Jag kunde inte se något i munnen, men jag kände en äcklig lukt av bajs. Han måste ha hittat bajs inne bland buskarna. Usch och fy och blä. Han blev inte mer populär hos mig för det, måste jag säga. Mina händer luktade bajs trots att jag tvättade dem flera gånger. Så i kväll ahr Lakritz inte fått dela ut några pussar!

 

Vid sådana här situationer när Lakritz har något i munnen som han äter på vill han inte gärna komma in till mig. Det har hänt flera gånger att han då blir busig och springer iväg. Jag gillar det inte! Men jag förstår ju att han gör det. Han är inte dum, så han förstår att jag kommer ta det han har i munnen ifrån honom. Det har jag gjort så många gånger förut. Men jag måste ju ta ut saker ur munnen på honom. Annars sätter han i sig en massa oläpliga saker. Dock har han på sista tiden blivit duktig på att lyssna på kommandot "nej" i en hel del av dessa situationer. Då kan han till och med spotta ut sådant han redan har inne i munnen. Det är bra :-)

 

Idag har Lakritz fått busa med Enzo igen. Innan de fick hälsa gick vi en liten sväng med hundarna. Det gick helt okej med tanke på den stora störningen. Han är allt en duktig hund för det mesta, min Lakritz.