Min dragster

Lakritz växer tydligen ojämnt. Jag har inte tänkt på det tidigare, utan bara tyckt att han har långa ben. Häromdagen frågade jag Lakritz uppfödare hur långt jag törs gå med Lakritz och hon sade då att det beror på hur han är byggd. Jag skickade över en bild till henne och det syntes tydligt att bakdelen är högre än framdelen. Det är inte så bra och därför lär vi ta det lugnare med promenerandet än vi kunde ha gjort om han var byggd mer som en vuxen hund. Jag brukar gå ca 2-3 km med Lakritz per dag, fast då låter jag honom vara mycket lös. Enligt uppfödaren kan man låta valpar/unghundar gå längre om man har de lösa än om man har dem kopplade. Är de lösa kan de ju själva välja tempo. Det kallas visst dragster när en hund har högre bakdel än framdel.
 
Nu har vi nyss varit ute på en liten runda. Det är så härligt att det blivit höst tycker jag. Jag har verkligen längtat efter hösten. Det är så fint när det är höst och luften känns så frisk. Lakrtiz har varit lös nästan hela vår promenad idag, trots att vi inte gått i skogen. Han är riktigt duktig nu! Jag hade kameran med mig så jag ska ladda upp några bilder.
 
Jag har fått reda på att Lakritz mamma+hennes syskon samt Lakritz mormor var/är likadana som Lakritz vad gäller sele. Det var lite intressant att få reda på. Lakritz mormor älskade att spåra, men varje gång hon skulle få på sig spårselen blev hon stel som en pinne, precis som Lakritz. Jag undrar vad det här reaktionen beror på. Jag har funderat mycket på det, men jag kommer inte fram till något direkt. Lakritz uppfödare verkade inte tycka att jag skulle sluta använda sele, men så klart tycker hon att det är bra om det går att träna bort beteendet. Jag har beställt en ny sele till Lakritz idag, eftersom han redan vuxit ur den gröna som jag köpte ganska nyligen. Den är inte reglerbar i halsen/bröstkorgen, utan bara runt bröstkorgen. Därför är den redan för liten framtill. Dumt att jag köpte en sådan sele... När den nya selen kommer ska jag försöka att få Lakritz att tycka att det är ok att få på sig selen. Vi ska göra massa roliga saker så fort han fått den på sig.
 
 
 
 
 
 
 
 
Lakritz är utestängd, som en straff för att han inte kom när jag visade att vi skulle gå in. Då stängde jag dörren och stod och tittade på honom ett tag. Genast blev han väldigt angelägen om att komma in :-P
 
 
 

Selesorg

Något jag verkligen tycker är synd är att Lakritz inte vill ha sele. Det känns så snopet på något sätt. Jag föredrar verkligen sele framför halsband och så har jag en hund som går iväg så fort han förstår att jag tänker sätta på honom selen. Jag föredrar inte sele framför halsband för att jag tycker att det är ok att hundar drar i kopplet, för det tycker jag verkligen inte. Jag föredrar sele för att även den mest väluppfostrade hund kan blir rädd och försöka ränna iväg när den är kopplad=ryck i kopplet. I övrigt drar ju i princip alla hundar innan de lärt sig att gå fint i kopplet och i det stadiet känns det extra viktigt att ha sele.
 
Jag önskar att jag kunde få tips och råd av någon hundkunnig person. Jag har frågat både hundpsykolog Anders Hallgren och Frerik Steen - "Hundcoachen" på deras blogg/hemisida, men ännu har jag inte fått svar från någon. Jag skulle vilja veta om det är vettigt att hålla på och träna Lakritz i att acceptera selen eller om det snarare är jag som ska acceptera att Lakritz inte vill ha sele. Det sisnämnda låter kanske fånigt. Det är väl bara att gilla läget kanske ni tänker. Grejen är den att för mig är det lite av en sorg att överge selen.
 
Några bilder från morgonens frukostsök.
 

 
 

 
 

Frukostsök

Nu är min praktik slut. Lakritz har varit hos min svärmor med familj under den här praktikveckan. Där har han haft det jättebra :-) Han blev väldigt glad när jag kom dit för att hämta honom <3 Det är så tomt när jag inte har Lakritz hos mig! Jag kom på mig själv med att lyssna efter hana tassande. Vidare tänkte jag, samma dag som jag lamnat honom, att det skulle bli kul att komma hem till Lakritz och igår morse när jag åt frukost kändes det konstigt att äta utan att Lakritz kom och kollade om jag hade något gott till honom. Vi ger honom inte mat när vi sitter vid matbordet, men i löket kan han få någon smakbit ibland. 
 
Nu sitter jag ute och Lakritz söker efter sin frukost som jag kastat ut backen. Det håller honom sysselsatt i ca 20 min, jämfört med kanske 2 min om han får maten serverad i en stor skål.
 
Tyvärr kan jag inte infoga några bilder från telefonen för tillfället. Jag går återkomma.

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0