Något jag verkligen tycker är synd är att Lakritz inte vill ha sele. Det känns så snopet på något sätt. Jag föredrar verkligen sele framför halsband och så har jag en hund som går iväg så fort han förstår att jag tänker sätta på honom selen. Jag föredrar inte sele framför halsband för att jag tycker att det är ok att hundar drar i kopplet, för det tycker jag verkligen inte. Jag föredrar sele för att även den mest väluppfostrade hund kan blir rädd och försöka ränna iväg när den är kopplad=ryck i kopplet. I övrigt drar ju i princip alla hundar innan de lärt sig att gå fint i kopplet och i det stadiet känns det extra viktigt att ha sele.

 

Jag önskar att jag kunde få tips och råd av någon hundkunnig person. Jag har frågat både hundpsykolog Anders Hallgren och Frerik Steen - "Hundcoachen" på deras blogg/hemisida, men ännu har jag inte fått svar från någon. Jag skulle vilja veta om det är vettigt att hålla på och träna Lakritz i att acceptera selen eller om det snarare är jag som ska acceptera att Lakritz inte vill ha sele. Det sisnämnda låter kanske fånigt. Det är väl bara att gilla läget kanske ni tänker. Grejen är den att för mig är det lite av en sorg att överge selen.

 

Några bilder från morgonens frukostsök.