Precis när jag kommit på att jag ska vara glad och tacksam över att Lakritz är en frisk hund skär han sig i tassen. Men det kunde varit mycket värre. Det ska inte behöva sys och kommer säkert läka rätt snabbt. Jag blev påmind om hur det känns när hunden är sjuk tidigare i veckan, när Lakritz höft- och armbågsleder röntgades. Han var då helt groggy hela dagen och mådde inte alls bra. Antagligen berodde det på det lugnande medel han fick i samband med röntgen, men det kan också ha varit en reaktion mot 1-årsvaccinationen som han fick samma dag. Man känner sig så oerhört hjälplös när hunden piper och man inte vet vad som är fel. Lakritz var inte alls sig själv. Han orkade knappt pussas, kissade jätteofta, läckte urin i soffan, pep, var trött och kräktes. Kräktes gjorde han rakt ut. Jag uppfattade inte att han hulkade före. Vad jag minns har jag aldrig sett en hund kräkas rakt ut förut. De brukar alltid stå och framkalla kräkning först. Men nu låg han bara på golvet och pep och helt plötsligt kom värsta kaskadkräkningen.

 

Idag skar Lakritz sig på någonting när han hade sprang i ett dike med vatten. Tack och lov att vi inte var långt hemifrån när det hände. Vi hade varit ute på en riktigt lång promenad... Vad skulle jag ha gjort om vi hade varit mitt ute i skogen? Detta fick mig att inse att i fortsättningen ska jag ha en liten första hjälpen väska med mig när vi går långt. 

 

Nu blir det några lugna dagar så såret i tassen får chans att läka.