Min duktiga hund!

Idag har vi varit och tränat räddning tillsammans med två från kursen och ett annat räddningsekipage som jag tränat med några gånger förut. Det var en lyckad träning. Vi började med några vindstigar, men sen övergick vi till att köra inomhussök, trots stränga order från instruktören om att endast träna vindstigar :-P Lite busig måste man ju få vara :-P Jag kan inte säga att jag förstår varför det är så viktigt att ENBART träna vidstigar. Självklart är det viktigt eftersom det är grunden till allt fortsatt sök, men vad är det för fel att blanda in lite andra övningar? Det är ju så jag har tränat i tre fjärdedels år. När jag och Lakritz inte kom med på kursen här fortsatte vi ju ändå att träna med det gänget och de andra som tränar räddning här i länet och därför har vi fått möjlighet att prova på lite av varje. Instruktören här verkar inte se några problem med det, så jag förstår inte riktigt varför vår instruktör gör det. Jag antar att det är jag som inte riktigt förstår och självklart lägger jag stort krut på vindstigar.
 
Här kommer en film från när Lakritz söker efter en figurant som varken jag eller Lakritz visste var hon var. Jag berömde Lakritz av en tillfällighet när han nosade som mest intensivt på platsen där hon gömde sig, men min tanke med det var bara att berömma honom för att han gjorde sådant som en hund i vanliga fall inte ska göra, nämligen ställa sig med tassarna på en spis. Jag berömde honom helt enkelt för att han tog för sig och var så där lagom olydig som en räddningshund ska vara. Kolla gärna lite extra ca 40 sekunder in i filmen. Då får Lakritz vittring från en figge som suttit bakom ett galler när några av de andra hundarna sökte. Trots att figgen inte längre är kvar där reagerade han väldigt mycket på vittringen ändå. Det var extra roligt att se eftersom det var ett ganska svårt gömställe för ett par av hundarna. Tyvärr störde jag antagligen Lakritz lite första gången som han fick vittring på figgen genom att be honom söka på ett annat ställe när han höll på att försöka lokalisera vittringen. Men det var inget jag förstod förrän efteråt när jag tittade på filme. Notera även hur fint han jobbar, TROTS att han har sele på sig! Jag är så tacksam att han kan köra räddningssök med sele trots att han inte alls gillar att ha på sig sele egentligen. När vi kör kopplesök är det näst intill ett måste att ha sele på Lakritz, för han drar så extremt mycket eftersom han blir så ivrig. Det är meningen att han ska dra, men så mycket som han drar är verkligen inte hälsosamt för halsen om han har halsband. Därför är det underbart att se att det funkar med sele trots allt. 
 
 
 
Lakritz nya skyltar till selen. Visst blev de fina? Jag är jättenöjd!
 
Lite övriga bilder från kvällen:
 
 
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0