Vilken helg!

 
Helgen var fantastisk! Tänk att det kan vara så roligt att kräla omkring i betongrör, klättra omkring i en enorma hög med byggmaterial, gå in i mörka rum och förfallna hus, bli jättesmutsig, balansera på högar av lastpallar och gå upp i ett 25-30 meter högt torn med sin hund :-D Det är bara några exempel på allt roligt vi fick testa på. Vi var uppskattningsvis ca 30 personer som var och provade på räddning i helgen. Vi delades in i tre olika grupper. En grupp för folk som mest ville prova på räddning men inte var säkra på att de ville gå hela räddningskursen, en nybörjargrupp och en grupp för de som kört räddning eller personsök med sin hund tidigare. Jag och Lakritz var med i nybörjargruppen.
 
 
En gammal buss som vi fick gå in i.
 
Högen i bakgrunden gick vi omkring mycket i.
 
 
 
 
Jag är mycket nöjd med hur Lakritz skötte sig i helgen. Han var väldigt duktig och tuff. Det enda som han inte behärskade något vidare var att vara uppbunden. När man tränar räddning får hunden stå uppbunden ganska mycket medan man väntar på att de andra hundarna tränar. Lakritz pep, skällde och väsnades när han var uppbunden. Detta trots att vi tränat en hel del på att vara uppbunden. Därför kör vi nu hårdträning på detta. Flera gånger per dag tränar jag Lakritz på att vara uppbunden,både när jag är inom synhåll och utom synhåll. Det borde inte vara några större problem att få honom att förstå att det inte tjänar något till att stressa upp sig bara för att han får vara själv ett tag.
 
Lakritz sitter uppbunden.
 
På natten delade vi stuga med en annan deltagare från kursen. Hon har också en flat och han kommer från samma kennel som Lakritz. Flaten heter Ture och är 3 år. Det är han som ligger i sängen och Lakritz som ligger på golvet. Lakritz var en av de yngsta hundarna på kursen tror jag. Det var en till unghund som var 10 månader och en annan på 8 månader. I övrigt hörde jag inte talas om någon i samma ålder som Lakritz. Faktumet att Lakritz är så pass ung kommer innebära att om vi blir utvalda till att börja gå kursen kommer vi få skjuta upp inträdesprovet och göra det samtidigt som första delprovet. Det beror på att hunden vid inträdesprovet måste vara höftleds- och armbågsledsröntgad. Man röntgar inte hunden förrän vid tidigast 1 års ålder och stora hundar vill man gärna vänta lite längre med. Inträdesprovet kommer vara i slutet av mars och då kommer Lakritz vara 1 år minus två veckor. Det kommer inte vara så många som får chans att börja gå kursen. Jag har läst att det finns plats för max 8 stycken, men sedan hörde jag att det kan hända att fler hundar får starta kursen om de anses lämpliga. Jag tror verkligen att Lakritz skulle passa bra som räddningshund. Han älskar främmande människor, är inte rädd för tuffa miljöer och har inga problem med andra hundar. Vidare tror jag inte att han är skottberörd. Jag har bara skottränat Lakritz en gång, men då gick det jättebra. Jag ska se till att träna det åtminstone en gång till innan den 14-15 mars då det blir räddningsträning igen. Då ska det testas hur hundarna klarar skott. Efter de dagarna kommer man få en bedömning av ledarna om hur det gått. Jag vet inte om alla som vill kommer få chans att göra inträdesprov eller om det blir ett visst antal som väljs ut som får göra det. Det är bara att hålla tummarna att ledarna tycker att Lakritz är en passande blivande räddningshund. Det vore så otroligt kul att få chans att gå den här tuffa utbildningen. Det är ju inte alls säkert att man klarar hela kursen, men oavsett kommer man ju ha jättekul så länge det varar :-)
 
Efter en helg full av nya intryck blir man trött. Det bästa ögonblicket under helgen var när vi en och en skulle ha hunden lös och gå med den i en hög med stora stenblock. Sedan skulle föraren ta sikte på ett riktmärke och gå i den riktningen utan att locka med sig hunden. I närheten hade en figurant gömt sig. Här skulle man se hur hunden reagerar när den får vittring på en gömd människa. Lakritz upptäckte direkt att det luktade från figuranten och hittade på denne direkt. Ledaren sade att det gick så snabbt så han inte hann med att filma :-D Min duktiga kille! En annan gång var vi inne i en mörk container där det satt en människa en bit upp på en trappa. Då tog det lite tid för Lakritz innnan han insåg att det var en till människa där inne. Men när han gjorde den upptäckten blev han jätteglad.

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0