Tänk att det alltid ska vara något...

 
 
Det är iallafall så det känns. Den sista tiden har det varit mycket som hänt med Lakritz som gjort att man inte kunat göra vad man vill med honom. Han har sår i tassarna vid två tillfällen, ögoninflammation, misstänkt noskvalster, var it allmänt hängig och nu har han ont i benet. Tack och lov har Lakritz aldrig varit allvarligt sjuk och inte heller långvarigt sjuk, och det är jag verkligen tacksam över. Men det är ändå jobbigt med sådana här "småsaker".
 
Natten till idag var jobbig för både Lakritz och mig, men främst för Lakritz så klart. Han låg och pep i kanske en timme igår, innan han kom till ro någorlunda. Dock har han varit orolig hela natten och bytt liggplats jätteofta. Varken han eller jag har sovit något vidare. Jag ringde till djursjukhuset vid halv fem och fragade om de tyckte att jag skulle komma in, men jag beslutade efter att ha pratat med djursjuksköterskan att vänta tills det blev morgon. När morgonen kom tyckte jag att Lakritz verkade bättre, men jag ringde ändå djursjukhuset för att fråga om jag skulle fortsätta avvakta. Det slutade med att vi bokade en tid imorgon. Det är inte säkert att jag kommer behöva åka in med Lakritz då, men om det inte behövs är det bara att avboka tiden. Nu tycker jag att han haltar ungefär likadant som igår, men han verkar inte lika stressad.
 
Antagligen gjorde Lakritz illa sitt ben när vi var ute och sprang. Jag var då korkad nog att springa uppför en trappa. Jag trodde att Lakritz skulle springa vid sidan av trappan, eftersom det fanns gott om utrymme för att göra det, men Lakritz tog trappan han också, vilket resulterade i att han snubblade eller fastnade på något sätt. Det konstiga var att han inte skrek till något i samband med att han snubblade/ramlade och han verkade inte ha ont efteråt, så vi fortsatte att springa. Det var första när vi kommit hem och hade varit hemma ett tag som Lakritz började halta och pipa.
 
Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt med benet! Men nu är det strikt vila som gäller. Heltrist! Bara korta rastningspromenader i koppel får Lakritz gå och han får inte busa. Dock tänkte jag att jag ska försöka utnyttja faktumet att han måste vila och försöka lära honom några nya tricks, givetvis tricks som inte är fysiskt ansträngande. Jag har redan börjat att lära honom att dutta med nosen på en target (en post-it-lapp). Med hjälp av targeten ska jag sedan försöka lära honom att stänga skåpdörrar. 
 
Sist när Lakritz hade ett sår i tassen började vi träna lydnad och nu tänkte jag alltså satsa på några nya trick. Det gäller att se möjligheter i allt :-)
 
 
"Life isn't about to wait for the storm to pass. It's about learning to dance in the rain."
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0