En något grådisig tillvaro

Usch vilka jobbiga veckor det har varit. Allt började förra onsdagen när hunddagiset meddelade att en hund blivit diagnostiserad med mjällkvalster. Därför skulle dagis hålla stängt på fredagen för att sanera och alla hundar ska behandlas mot mjällkvalster i förebyggande syfte. Behandlingen tar 4-6 veckor och består av flera doser av spot-on preparat som placeras mellan skulderbladen. Lakritz har fått en av tre doser. Doserna ges med två veckors mellanrum.
 
Mjällkvalster är en smittsam typ av ohyra som ger lindrig eller ingen klåda. Hunden blir ofta mjällig på ryggen och om man kollar riktigt nära på "mjällen" kan man se att den rör sig. Människor kan också få utslag av mjällkvalster men dessa brukat försvinna av sig självt när hunden behandlas.
 
Eftersom jag sedan tidigare hade bokat in en tid på djursjukhuset för undersökning av Lakritz lindriga klåda som han haft en tid passade jag på att be de kolla upp om han har mjällkvalster. Detta gjorde jag av omtanke till de andra hundarna på dagis och på kursen. De kunde dock inte hitta några mjällkvalster på honom och inte heller några tecken på att han skulle vara drabbad av något annat smittsamt som löss eller loppor. Självklart skulle Lakritz behandlas mot mjällkvalster ändå och även fast vi inte fått några instruktioner från dagis om att sanera hemma tyckte veterinären att jag skulle halvsanera hela lägenheten. Förrförra helgen bestod därmed av ett evigt tvättande och städade. Vi tvättade allt som var framme. Alla våra grejer och Lakritz grejer. En del grejer som inte gick att tvätta lade vi in i frysen för det funkar också. Soffan skärmades av med kompostgaller eftersom det inte går att tvätta och det blir alltför bökigt att ta ut den från vardagsrummet. Ingen får använda soffan på 10 dagar vilket är tiden det tar för mjällkvalster att dö i miljön. Jag gjorde rent Lakritz säng o.s.v. Det var väldigt jobbigt alltihop och kändes minst sagt onödigt eftersom Lakritz inte ens har mjällkvalster. Veterinären menade att hon inte kunde garantera att de inte missat någon liten kvalster... Trots detta fick vi sitta i väntrummet och gå in genom den vanliga ingången vid besöket (och inte specialingången för djur med smittsamma sjukdomar). Detta berodde, åtminstone när vi kom, på att den andra ingången var upptagen av någon annan. Men medan provet analyserades fick vi sitta i väntrummet istället för att vara kvar i undersökningsrummet. Detta tyder ju på att de inte var särskilt rädda för att Lakritz kunde föra in en smitta på djursjukhuset.
 
Förra söndagen började så problem nummer två. Lakritz började halta IGEN! Jag satte mig ner och kollade Lakritz sjukanteckningar som jag varit sådär duktig på att uppdatera, men som ändå är skapligt aktuella. Jag kom fram till att Lakritz haltat alldeles för många gånger under de senaste månaderna för att jag skulle kunna bortse från det. Jag kände starkt att det var dags att kolla upp vad det kan beror på att han haltar. Ibland haltar han på vänster framben och ibland på höger framben, dock aldrig på något av bakbenen. Han haltar för det mesta i 1-2 dagar och sen verkar allt vara som vanligt igen. Han haltar mest när han legat still en  stund. När han rört sig en stund syns hältan mindre eller inte alls. Jag har ju kollat upp haltandet en gång i september för stt jsg var orolig för att Lakritz fått borrelia då hältan växlade mellan frambenen. Veterinären sade dock att det inte var borrelia, men hon påpekade att han var röd under tassarna och att detta möjligtvis kunde vara orsaken till hältan. Jag fick klorhexidinschampoo ordinerat för tasstvättning under en period. Som jag minns det försvann inte det röda av klorhexidinet och jag ska erkänna att jag inte tvättat honom med klorhexidin så fort han blivit röd om tassarna. Jag minns nämligen inte hur ofta jag skulle tvätta Lakritz om det röda kom tillbaka. Dessutom trodde jag inte att hältan berodde på detta. Då borde han även halta bak och dessutom tycker jag att han borde slicka/bita på tassarna, men det gör han aldrig.
 
Förra måndagen ringde jag och bokade en tid för hältutredning på ett djursjukhus som är inriktat på friskvård och rehabilitering. Kort därefter ringde de upp mig och ville att vi skulle vänta ett par veckor med att komma då de hämtat hem Lakritz journal från det vanliga djursjukhuset och sett att han behandlas mot mjällkvalster. Jag förklarade att inga mjällkvalster eller någon annan typ av ohyra hade kunnat påvisats på Lakritz, men vi fick ändå inte komma förrän han fått två doser av Stronghold! Frustrerande!
 
Efter några dagar bestämde jag mig för att istället försöka få en tid på vårt vanliga djursjukhus. Det var inga problem med det. Vi behövde inte ens använda specialingången. I måndags var vi alltså dit. Till min stora besvikesle hittade veterinären inget anmärkningsvärt, men hon ville remittera Lakritz till Strömsholm för vidare utredning och ev röntgen. Väntetiden skulle visa sig bli 2-3 veckor!
 
Jag kände att jag absolut inte kunde sitta och rulla tummarna så länge och började leta med ljus och lykta efter någon annan ortoped som vi kunde gå till. Efter att jag slängt ut en fråga om detta i min räddningskurs Facebookgrupp fick jag tips om en ortoped som åker runt som konsult till olika djursjukhus. Enligt hon jag fick tips av ska han vara en av de bästa i Sverige. Jag började med att ringa till ett djursjukhus i Upplands Väsby, men de hade inga tider hos den här ortopeden förrän i slutet av mars. Därefter ringde jag Falu djursjukhus för dit skulle ortopden tors+fre denna vecka. Som tur var fanns det en ledig tid på torsdagen, alltså imorgon! Jag bokade den genast och imorgon bitti rullar vi alltså iväg mot Falun! Jag är väldigt nervös, men hoppas på goda nyheter. Vårt räddningsäventyr får helt enkelt inte vara slut!!
 
Jag kan ju tillägga att när jag och Lakritz träffade veterinären här för hältan så haltade han inte. Men genast när vi kom ut från djursjukhuset efter beslket tyckte jag att han haltade. Jag tänkte att jag säkert inbillade mig  för han hade ju inte haltat en kvart tidigare. På kvällen syntes det däremot tydligt att han haltade. Antagligen fick han ont när veterinären klämde, böjde och sträckte på hans ben. Nu tror jag att hältan har gått över igen, men jag är inte helt bombsäker. Vi vågade oss på en koppelpromenad idag iallafall plus några koppelsökövningar med husse som figurant. Mycket uppskattat av Lakritz!



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0