Ett mycket märkligt och förvirrande återbesök

Förra veckan var jag till Strömsholm på återbesök med Lakritz. Till att börja med fick vi inte träffa den ortoped som vi skulle ha fått träffa, trots att hon var i tjänst. Istället fick vi träffa en utländsk veterinär (jag vet inte om han är ortoped) som jobbar på Strömsholm under några månader. Jag var inte informerad om att all kommunikation skulle komma att ske på engelska och hade därför inte förberett mig för det. Språket var dock inte det största problemet. Det största problemet var hans bedömning och hans synnerligen märkliga rekommendationer.
 
Veterinären ansåg att Lakritz har ont i ALLA benen, fram- och bakben. Han beskrev till och med smärtan i vänster armbåge och båda höfterna som "severe pain". Rätt så ordentligt överdrivet kan jag tycka. Visst pep Lakritz, men inte var det då någon "severe pain" iallafall. Han skrek ju inte precis. I övrigt vore det intressant att veta hur många helt friska hundar som skulle ha reagerat på veterinärens undersökningssätt. Det lär ju inte vara så skönt att få benen utdragna och ihoptryckta och alla vad han nu gjorde. Sen gäller det ju att kunna skilja på tristesspip och smärtpip. Veterinären tyckte inte heller at Lakritz gångstil var bra. Han menar att Lakritz fortfarande kniper med armbågarna och slänger med benen när han går. Vidare tyckte han inte att sättet som Lakritz blivit utredd på var bra. Han förstod inte varför det inte hade gjort någon CT. Det var standard i de länder där han jobbat tidigare. Scintigrafi verkade han mest tycka var strunt. Veterinären gissade att Lakritz har tränats för hårt. Han sade att han aödrig hört talats om någon hund som travat i vattentrask. Lakritz hade vid besöket bara travat 2x2 minuter i vattentrask+skrittat i ca 10 minuter, vilket jag också sade till veterinären. Han sa dock att vattentraskträning är jobbigt för hunden och särskilt att trava. Han rådde mig att helt sluta med vattenträningen och istället låta Lakritz vara mer som en vanlig hund, dvs börja vara lös. Han tyckte också att jag skulle sluta att ge Lakritz Onsior (smärtstillande och antiinflammatorisk medicin) trots att han bedömde att lakritz troligtvis har någon inflammation kvar. Vi bokade in en telefontid om några veckor för att följa upp hur det går.
 
Efter besöket kände jag mig totalt förvirrad och jag ringde genast till ReDog och frågade om jag kunde komma förbi och få prata med Lakritz sjukgymnast. Det gick bra och jag åkte direkt dit. Sjukgymnasten tyckte att det hela lät lika märkligt som jag. Hon bedömde senast dagen innan Lakritz återbesök på Strömsholm att Lakritz rör sig bra och att han inte har ont. Hon noterade dock en liten svullnad i vänster armbåge, men den var så liten så den var inte så mycket att bry sig om. Hon lovade att skicka efter journalanteckningen från dagens besök på Strömsholm för att kunna ta del av veterinärens bedömning i detalj. 
 
I måndags hade Lakritz tid på ReDog och sjykgymnasten hade då konsulterat halva ReDogs personalstyrka i "fallet Lakritz". Vidare hade hon funderat på detta under hela helgen. Hon kunde inte se någon anledning till att Lakritz skulle sluta med vattenträningen och hon kände igenom honom extra noga och fick inte fram någon smärtreaktion alls. Svullnaden i amrbågen från förra veckan var helt borta. Lakritz fick alltså gå i vattentrasken som vanligt, men vi bestämde att jag ska avvakta lite med att promenera med honom i sjön eftersom han trots allt blir rätt vild av det. Kanske skulle den träningen kunna bli för mycket för honom. Men ett par dagar innan nästa besök ska jag sätta på Lakritz nosgrimma och gå med honom i sjön för att sjukgymnasten ska få känna igenom honom och på så vis ta reda på om den träningen inte är bra för honom. Vidare väntar vi på svar från chefen på ReDog angående "fallet Lakritz". Chefen är på semester, men brukar svara på mail även då. Han har mycket stor erfaranehet av rehabilitering så det ska bli mycket intressant att höra vad han säger. Eventuellt ska han även träffa Lakritz för en bedömning. Det känns bra. Det var ju han som upptäckte att Lakritz hältor inte berodde på tårna som den första ortopeden vi träffade påstod.
 
Så nu är det bara att vänta på nästa besök på ReDog. Rehaben står ju rätt stilla nu. Jag går en 45-minuterspromenad och en 30.minuterspromenad per dag med Lakritz plus ett antal 5-15-minutersrundor. Enligt promenadschemat vi fick så skulle jag ha fått börja ha honom lös redan förra veckan, men jag har i samråd med sjukgymnasten bestömt mig för att avvakta med det. 
 
Idag har Lakritz fått sin sista dos av kosttillskottet "Aktiv hund" som består av grönläppad mussla. Imorgon ska han börja äta Glycoflex.
Lakritz med glycoflexpåsen.
 
En ramp till bilen som husse har gjort så att Lakritz inte ska behöva hoppa in och ut och så att vi itne ska behöva bära honom. Han är rätt tung...
På promenad i skogen
 
 
 

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0