Nu var det längesedan jag uppdaterade något här. Det har sina förklaringar i att jag haft väldigt mycket att göra i skolan.

 

Jag kan meddela att tillvaron är betydligt ljusare nu än sist när jag skrev. Det har varit en lång viloperiod för Lakritz men nu är det äntligen slut på ta-det-lugnt-perioden! Igår gick vi första långproemanden på ca 3 veckor. En underbar morgonpromenad i strålande solsken. Jag önskar faktiskt att jag vore en morgonmänniska som vaknar tidigt och blir trött på kvällen. Det är så härligt med morgnar. Luften är frisk och skön att andas och man har hela dagen framför sig.

 

För drygt två veckor sedan träffade Lakritz en ortoped. Jag fick då reda på att Lakritz har en lite annorlunda gångstil som innebär att han liksom slänger med frambenen utåt i en böj när han går. Det här rörelsemönstret gör att hans yttre tår på framtassarna belastas lite extra. Tålederna på dessa tår blir stela och tjocka och det gör att Lakritz lättare stukar dem. Det är inget farligt, men gör så att han får ont och blir halt emellanåt. För att minska skaderisken har jag fått en tåstretchövning som jag ska göra med Lakritz 1-3 gånger per dag, resten av hans liv. Det syntes inget avvikande på röntgen, så det var ju väldigt skönt. Vi kan alltså fortsätta att träna räddning och göra vad vi vill, bara jag strechar hans yttertår enligt instruktioner. Det känns oerhört skönt! Jag var riktigt orolig att det här skulle innebära slutet på vårt räddningsäventyr. Nu kan jag istället fokusera på att vara nervös inför att delprov 1 kommer innebära slutet :-P Nej då, skämt åsido. Jag hoppas och tror att delprov 1 kommer gå bra. Lakritz är riktigt duktig så det ska nog ordna sig. Givetvis finns ändå osäkerheten och stressen där. Det vore oerhört tråkigt om vi inte får fortsätta. Bara jag håller huvudet kallt så kommer Lakritz fixa resten.

 

Idag har vi tränat, som vanligt när det är lördag. Äntligen kunde vi vara med och göra samma saker som de andra. Medan Lakritz har vilat har vi bara kört koppelsök och en gång lämnade jag Lakritz hemma och åkte iväg ensam för att jag kände mig osäker på om det var lämpligt att köra med honom. Det har varit stressande att alla gånger som vi missat har vi missat en massa träning i miljö. Givetvis fick instruktören för sig att vi skulle börja köra hundarna i miljö precis när Lakritz fick problem med hälta. Innan dess hade vi inte kört miljö sedan i höstas och då kunde Lakritz inte heller vara med p.g.a. att han skurit sig i tassen. Vi har alltså missat mycket träning i miljö och eftersom Lakritz tycker att det är lite läskigt med ruinmiljöer har det inte känts bra att missa så här mycket.

 

Idag gick det jättebra att köra Lakritz i miljön. Vi körde två sök i miljö och flera markeringsövningar i miljön. Både skallmarkeringarna och söket gick mycket bra. Lakritz har under den sista tiden haft lite problem med markeringarna. Hur han är försökte fick han inte fram några starka och djupa skall. Istället blev skallen pipiga och svaga. Förra lördagen fick jag extra hjälp av instruktörerna och jag fick riktigt bra tips. Figurnaterna ska placeras så att Lakritz inte kommer åt dem för då skäller han bättre. Det är också viktigt att figurnaten inte ttittar på Lakritz medan han skäller och att figuranten peppar och berömmer honom med rösten för varje bra skall. Genom att göra så här kan Lakritz skälla 5-10 skall innan han får sin riktiga belöning. Jag fick också tips om att använda leksak istället för godis som belöning, men det tycker jag inte verkar spela så stor roll. När vi körde markeringsträning i miljön idag fick han alltid godis eftersom det är svårt att leka där och det gick väldigt bra ändå. Vid koppelsöket hittade Lakritz de två figuranterna rekordsnabbt och klockrent. Vi fick för första gången sätta ihop sök och markering. Det klarade min svarta buse fint.

 

I påsk ska vi på räddningsläger med Svensk räddningshundförarförening (Srhf). Det ska verkligen bli kul. Vi är tre stycken från kursen som ska vara med på lägret.