Tävlingslydnad

Igår startade kursen i tävlingslydnad. Instruktören verkar ha en fin inställning till lydnadsträning med stort fokus på att lydnaden ska vara positiv och rolig för hunden. Istället för att gnälla och skälla på hunden när den gör fel belönar man den när den gör rätt. Ganska självklara saker egentligen, men det är roligt när instruktören lägger stor vikt vid det.
 
Kursen riktar sig tydligen mot det nya lydnadsprogrammet som ska börja gälla nästa år. Det är internationella regler som kommer införas i Sverige, vilket innebär ganska stora förändringar jämfört med hur det är nu. På det stora hela tycker jag att de nya reglerna verkar bra, men än är jag inte så insatt. Något jag gillade är att det moment som kallas Helhetsintryck kommer få mycket större plats i det nya programmet. Idag kan man få max 10 poäng i detta moment, men i det nya programmet kommer man kunna få upp till 30 poäng. Det är verkligen jättebra. I det här momentet tittar domaren på hur glad hunden är i det den gör och förhållandet mellan förare och hund kan man väl säga. Typ hundens attityd till lydnaden. Själv har jag alltid sett Helhetsbetyget som det viktigaste betyget av alla på tävlingbanan. Vad är höga poäng i de andra momenten värda om Helheten är dålig liksom? Under kursen kommer vi alltså gå igenom alla moment i första lydnadsklass en enligt det nya programmet, dvs Start klass. Om jag pch Lakritz lyckas ta LP 1 det här året, vilket är ett litet mål jag satt upp, så kommer vi aldrig ställa upp i startklass utan bli förflyttade till klassen över. Men det gör ingenting. Jag går inte kurs för att lära mig hur man lär hunden de olika momenten, utan snarare för att få hjälp att hitta en fin attityd hos Lakritz, få honom att bli tålmodig och orka utföra ett helt program i full fokus samt för att få möjlighet att träna med andra hundar (och människor) som störning.
 
Det var så roligt att träna med Lakritz igår. Jag lärde mig inte så mycket nytt, men det var så kul att få möjlighet att träna med andra hundar som störning. Lakritz hade en superfin koncentration och utförde det jag bad honom om näst intill exemplariskt. Han var väldigt speedad och lite smått galen, men jag gillar ju sånt. När man trots det kan få en fin kontakt med sin hund är energi och en lagom näve galenskap precis vad man behöver för att lyckas bra.
 
 

Vilsen

Vi är på väg tillbaka till ett aktivt liv. Det känns toppen. Kruxet är att vi inte kan gå tillbaka till det som var, utan måste hitta en ny tillvaro. Lakritz kommer inte bli räddningshund. Jag har accepterat det och inser att det finns mycket annat roligt att syssla med. Det är bara lite svårt att komma igång. Jag har anmält oss till en lydnadstävling i oktober. Det vore kul om vi kan ta LP 1 då. Men det är inte alls säkert. Vi har ju inte tränat just någon lydnad under en lång tid och nu kan vi inte heller träna så lätt eftersom Lakritz verkar ha varit dålig. Han äter skonkost (tis och torsk) efter att ha kräkts upp en hel middag pch sen inre velat åra morgonen därpå. Därmed kan jag inte belöna honom med godis nu och leksak är jag fortfarande försiktig med. Än är han inte friskförklarad. I övrigt har jag anmält oss till en kurs i specialsök på Hundcampus. Men det är först i november så det dröjer ju ett tag innan det blir dags. Så nu känner jag mig vilsen. Jag vill träna, men vet inte vad. Vi har spårat lite på sistone pch det har gått jättebra. Det vore kul att börja tävla i bruks (spår). Det problem vi har är ju Lakritz selehat. Jag funderar skarpt på att köpa ett spårhalsband och helt skippa sele en tid. Min tanke är att besöka en instruktör för att få hjälp med seleproblemet. Jag var på väg att göra det redan innan hela hältutredningen började, men jag blev tvungen att avboka pga hältan. Just det, en tävlingslydnadskurs är vi anmälda till också. Start på torsdag! :-)
Spårdags
 
 
I kväll har vi börjat träna in markering av spårpinnar.
 
Lydnadsträning. Hakan i backen.

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0