I torsdags var jag och Lakritz till veterinären. Lika roligt som alltid att gå till djursjukhuset tyckte Lakritz. Veterinären vi träffade kändes lite sisådär. Hennes kunskap har jag ingen uppfattning om, den var säkert bra. Dock gillade jag inte hennes sätt att vara mot Lakritz. T.ex. när Larkitz hade lite svårt att stå still på vågen. Istället för att låta mig fortsätta att få Lakritz att stanna och stå skapligt still (svårt att få svansen att sluta vifta), tog hon tag i kopplet och ryckte till varje gång han rörde sig. Jag är allergisk mot koppelryck, speciellt när hunden har halsband. När Lakritz har sele kan jag rycka till lite lätt i kopplet för att få honom att hajja till, men inte när han har halsband. Då petar jag hellre till honom, om det behövs. I det här fallet hade det räckt med att bara få kontkat med honom. Han kan ju kommandot "stanna" och jag säger ofta åt honom att hoppa upp på olika saker och stanna kvar där. I allämnhet kändes veterinären ganska bestämd och kall mot Lakritz. Jobbar man med djur borde man ju visa att man tycker om djur!

 

Likadant var det en gång när jag var i djuraffären och skulle prova ut en sele till Lakritz. Jag bad en personal om hjälp och får till svar att jag kan kolla i Hurttas storleksguide... Det bör tilläggas att Lakritz då var kanske 5 månader gammal och långt ifrån fullvuxen. För att kompensera för det tyckte personalen i butiken att jag bara skull gå ned någon storlek. Hon hjälpte mig ingenting med att kolla hur selarna satt på Lakritz, och hon verkade rent ut sagt rädd för en Lakritz. Är man rädd för hundvalpar kanske man inte bör jobba på en djuraffär! Jag gick ganska fort ut ur butiken och gick raka vägen till deras konkurenters butik i närheten och köpte en sele där istället.

 

Jag känner ingen vidare tilltro till personalen i djuraffärer och deras kunskap. Jag har mest haft dåliga erfarenheter. En gång diskuterade jag fästingskydd i form av en liten manick som sänder ut högfrekvent ljud. Vi kom då in på hundars hörsel och hundvisselpipor. Personalen envisades med att hundvisselpipor som människor inte kan höra sänder ut lågfrekvent ljud när man visslar i dem. Det stämer absolut inte och det sade jag även till henne. Det är ju ljud som är så högt att vi människor inte kan höra det, d.v.s. högfrekvent ljud. Hon ville dock inte tro mig och jag kände att det inte var någon idé att fortsätta att diskutera saken. Nyligen var jag in i en butik för att diskutera hundfoder. Återigen blev jag besviken på personalens dåliga kunskap. I princip det enda jag fick hjälp med var att läsa på ingrediensförteckningarna på fodersäckarna... Som ni kanske förstår ser jag inte direkt upp till personeln på djuraffärer. Givetvis finns det många duktiga personer som jobbar i djuraffärer också, dock har jag inte haft turen att träffa på någon på länge.

 

Hur som helst har jag i alla fall äntligen köpt ett nytt foder till Lakritz och idag har jag börjat fasa in det. Fodret heter Acana Puppy large breed. Jag hoppas att det är ett bra foder. Det är i alla fall ett foder fritt från ris, vilket ju är huvudorsaken till bytet. Det har ju kommmit fram att ris kan innehålla arsenik, vilket är ett farligt cancerframkallande ämne. Lakritz gamla foder som heter Skinner´s field and trial innehåller ris och jag vill inte att Lakritz ska äta ris varje dag med tanke på arseniken. Dessutom är det fodret oerhört ovanligt här i Sverige och därmed jättesvårt att få tag på, vilket jag fått erfara...

 

I lördags var vi på valpkurs hos uppfödaren. Det gick riktigt bra. Lakritz och jag fick till ett fantastiskt bra fotgående bland andra hunar och rullande tennisbollar. Matte blev så stolt! Jaktträningen gick inte lika bra, men helt ok ändå. Nu har vi fått ltie mer tips på apporteringsövningar att träna på.