Lydnadstävlingen gick riktigt bra! Vi skrapade precis ihop tillräckligt med poäng för att få ett 1:a pris. Jätteroligt! Det var inget jag hade förväntat mig av första lydnadstävlingenn, så det kom verkligen som en överraskning. Jag ska lägga upp bedömningsprotokollet när jag får tid. Dagarna går i ett, men jag ska se till att få det gjort snart. 

 

När vi kommit hem från tävlingen såg jag att Lakritz var halt på höger framben. Jag vet inte vad som kan ha hänt, men han är redan mycket bättre och verkar inte ha ont längre, så det är verkligen skönt. Jag orkar absolut inte med mer sjukdomar och skador!

 

Tävlingen gav mersmak och jag har redan anmält mig till ytterligare två tävlingar. De är i oktober. Trots att vi fick tillräckligt hög poäng för att bli uppflyttade till klass 2 kommer vi fortsätta att tävla i klass 1. Det vore kul att ta LP 1, som det kallas när man fått tre första pris i klass 1. Då får hunden titeln LP 1 i sitt namn.

 

Eftersom Lakritz haltade i helgen tordes jag inte låta honom köra någon agility idag på kursen. Jag hade tänkt titta på och passivitetsträna honom. Men när jag kom fram till brukshundklubben skulle vi låta hundarna vara i bilen och bara köra en hund i taget. Lakritz fick då sitta i bilen hela kurstillfället. Trist! Jag gillar inte att låta honom vara länge i bilen. Många tar ju med sina hundar till olika ställen och låter dem sitta i bilen timme efter timme. Jag tycker inte att det är schysst mot hunden, så Lakritz behöver sällan vara ensam i bilen särskilt länge. Trots det gillar han inte att åka bil och att vara i bilen. Det känns lite otacksamt. Jag ser ju till att nästan alla bilfärder leder till roliga saker och han får sällan sitta ensam i bilen någon längre tid. Ändå ser man hundar som  glatt hoppar in i bilen trots att de brukar bli instängda där i flera timmar.... Känns som sagt rätt otacksamt. Men tack och lov funkar det mycket bättre med bilåkningen nu. Lakritz hoppar ju själv in i bile. Visserligen måste han alltid stå och fjanta sog en stund iman han hoppar in. Han ser alltid ut som att han måste ta världens sats för att kunna hoppa in i bakluckan, innan han med lätthet hoppar in :-P När man tittar på honom ser det ut som att han laddar inför att hoppa minst 2 meter högt. Min lilla fjant :-) Han verkar inte heller bli åksjuk längre för han får inte saliv runt munnen längre. Jag är väldigt tacksam för att det går så pass bra med bilåkningen som det gör.