Glädjande besked x 5

Den här veckan har jag fått, inte mindre än fem, glädjande besked angående Lakritz!
 
Besked 1
I tisdags var det dags för veckans rehabbesök. Jag var lite nervös över hur sjukgymnasten skulle bedöma Lakritz efter den diffusa hältan för 1,5 vecka sedan. Tack och lov var läget inte förändrat sedan förra rehabbesöket. Lakritz har en minimal svullnad av vänster armbåge, men den är så liten att den knappt är något att bry sig om. En sån här liten svullnad hade han vid förra besöket också. I övrigt kändes han bra sade sjukgymnasten och han rörde sig fint på land och i vatten. På land har han ju sin egen speciella "flat-gångstil" som består av ganska slängande frambensrörelser. Detta torde dock inte vara något som tyder på smärta eller problem. Det är helt enkelt hans , och många andra flattars, sätt att röra sig. I vattentrasken tvingas han att gå som en "vanlig" hund och inte som en flat. Vattnets motstånd verkar göra så att han inte slänger med benen.
 
Besked 2
Lakritz får nu börja gå i flexikoppel/långlina för att på så sätt komma ett steg närmare att få vara lös. 
 
Besked 3
Lakritz får nu börja spåra kortare spår på lättare underlag. Äntligen kan vi träna något vettigt igen! Som jag har längtat!
 
Besked 4
Idag (eller ja igår om vi ska vara petiga då klockan passerat midnatt) var vi på second opinion hos en ny ortoped. Ortopeden kändes kunnig och seriös. Hon bekräftade sjukgymnastens bedömning angående gångstil. Vidare kände hon igenom Lakritz alla ben noggrannt och fick enbart fram några få små smärtreaktioner. Det var dels vid böjning av vissa tår och dels då hpn tryckte hårt någonstans vid armbågen. Den hårda tryckningen vid armbågen menade hon dock på att det säkerligen inte var särskilt skönt för hunden och att det inte innebar något särskilt att Lakritz inte direkt gillade det. Ortopeden sa att vi ska fortsätta med rehaben och öka på motionen.
 
Besked 5
Jag passade även på att fråga henne om Lakritz knälar/förhårdnader på bakbenen. Hon trodde inte alls att det var något farligt utan menade på att det säkert, precis som jag trott, är hudförhårdnader. Hon tyckte inte att dessa bör opereras bort då det kan bli problem med läkningsprocessen. Nu är det alltså två veterinärer som sagt att de inte tycker att man ska gå vidare med att undersöka dessa knölar och en som sagt att knölen borde opereras bort. Jag känner verkligen inte för att utsätta Lakritz för en till operation och särskilt inte om det är en ganska stor risk för komplikationer och när jag inte tror att det är nödvandigt med en operation. Det kommer därmed troligtvis inte att bli någon operation. Ortopeden vi träffade är specialist i hundens och kattens sjukdomar så jag känner att jag kan lita på hennes bedömning. Men det skönaste hade ju varit om cellprovet hade lyckats så att man säkert kan veta att det inte är något farligt.
 
Det har alltså varit en mycket bra vecka och Lakritz har inte haltat något mer vad jag har sett. Ibland kan jag få för mig att han haltar, men när jag studerar det närmare ångrar jag mig oftast. Det jag lärt mig sedan Lakritz operation är att inte stirra mig blind efter hältor. Jag försöker att inte titta alltför noga på hur han rör sig stup i ett eftersom jag upplever att jag bara blir osäkrare av det. Istället tänker jag att jag borde märka om han haltar utan att ständigt analysera hans rörelser.
 
Så här såg det ut i tisdags vid Lakritz träning i vattentrasken! Jag tycker faktiskt att han ser ut att röra sig väldigt smidigt. Jag står alltid på kortsidan av maskinen, längst fram, och har därför aldrig sett hur han rör sig från sidan. Därför bad jag sjukgymnasten att filma en snutt åt mig.
 
 
 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0