Sjuk hund

Det har inte blivit mycket skrivande här på sistone och det har sina förklaringar i att jag haft väldigt fullt upp och helt enkelt inte haft energi. Jag tänker inte försöka summera allt som hänt (för det har hänt en hel del faktiskt) utan det får bli vad det blir.
 
I måndags kräktes Lakritz på morgonen efter vår morgonpromenad. Han brukar spy någon gång då och då utan att det blir något mer än en kräkning, så jag hetsade inte upp mig särskilt mycket över det. Dock blev jag aningen stressad då det låg märkliga gummiaktiga bitar i spyan samt en kotte/en del av en kotte. Efter lite funderade över vad de ca 3 cm långa gummibitarna kunde vara kom jag fram till att det måste vara delar av den torkade oxnackesenan han fick dagen innan. Eftersom jag är skapligt påläst inom barf och råutfodring av hundar har jag varit lite orolig över om det verkligen är lämpligt att ge torkade senor... Hur som helst kom jag fram till att det inte borde vara någon fara. Det är ju inte torkat ben utan sena och dessutom hade han ätit dessa hundtugg förut utan problem. Hur som helst oroade jag mig inte så mycket över spyan och Lakritz mådde som vanligt resten av dagen.
 
Nästa morgon var det dock dags igen. När min väckarklocka ringde vid 6:15 började Lakritz pipa för fullt. Det brukar han aldrig göra så tidigt så jag förstod att något var på tok. Det låg två pölar med kräks på golvet. Jag begriper inte att jag inte vaknat när han spydde! Det har aldrig tidigare hänt att jag missat en kräkning. Jag brukar alltid vakna när han hulkar. Det kan ju ha rört sig om kaskadkräkningar så hulkningarna uteblev, vad vet jag, men jag tycker att jag borde ha vaknat ändå!
 
Jag ringde djursjukhuset för att fråga om råd och de tyckte att jag skulle prova ge mat i små portioner för att se om han får behålla det. Lakritz spydde igen innan han fick mat och efter ännu ett samtal med djursjukhuset fick han lite frukost som han fick behålla. Resten av dagen var lugn fram till kl 21 då han kräktes igen. Kl 23 var det dags igen och sen kl 01. Nu var det även blod i spyorna. Jag ringde djursjukhuset ännu en gång och var beredd på att åka in. Jag var rädd att något hade fastnat i mage eller tarm, därav mina täta konntakter med djursjukhuset. De trodde inte att något satt fast och rekommenderade mig att försöka få tag i en akuttid dagen därpå. Lakritz spydde minst 10 gånger under natten. Vi fick en akuttid hos veterinären kl 13 följande dag. 
 
När vi kom till djursjukhuset hade Lakritz inte spytt på ca 9 timmar. Men efter en stund började han spy igen. Det gjordes röntgen och ultraljud utan att man kunde se något uppenbart. Det togs också prover. Dock kunde man ev ana något på röntgen, men man var inte säker. För att undersöka om det var stopp i tarmen ville man göra en kontraströntgen. Lakritz blev itvingad massor av kontrast. Det hamnade kontrast på Lakritz, på mig, på djurskötaren, på golvet och på undersökningsbordet. Till slut hade han fått i sig all kontrast. Jag gick ut för att rasta Lakritz och det visade sig att han fått diarré. När vi skulle gå in spydde Lakritz upp kontrasten trots att den brukar vara lugnande för magen. Det blev därmed ingen kontraströntgen gjord. Istället blev det remiss till Strömsholm. Lakritz bedömdes vara för dålig för att åka hem.
 
Väl på Strömsholm blev Lakritz inlagd. Det var som alltid hemskt attt lämna honom där. På Strömsholm tog man nya röntgenbilder nästa dag och det visade sig att Lakritz inte spytt upp riktigt all kontrast så man kunde se att kontrasten hade kommit till tjocktarmen och det var ju bra. Det gjordes också ett nytt ultraljud och togs fler prover.
 
Man kunde inte hitta någon uppenbar orsak till Lakritz mående. Antagligen rör det sig om en kraftig magsjuka. Idag, efter två nätter på Strömsholm, fick jag hämta hem Lakritz. Han blev glad över att se mig, men jag märkte snabbt att han inte var som vanligt. Han betedde sig stressat ute och det visade sig att han har en rejäl diarré och är besvärad i ändtarmen (han drar rumpan i backen efter att han har bajsat). Dessutom pep han mycket och var inte riktigt nåbar. Pipandet beror säkert på att han fått smärtstillande medicin. Han var likadan när han fick smärtstillande efter ormbettet, väldigt pipig och orolig/förvirrad. Han beter sig fortfarande ungefär likadant, men piper tack och lov inte lika mycket. Nu piper han mest när han måste ut, vilket är rätt ofta. Visserligen kräks han inte, men han är långt ifrån som han brukar. Jag hoppas att han kommer pigga på sig tilll imorgon och att diarrén kommer ge med sig. Han är besvärad av den och det är lite blod i avföringen emellanåt. Jag har ringt djursjukhuset och meddelat att han har blod i avföringen men de sa att jag kunde avvakta och se om det försvinner imorgon.
 
Stackars Lakritz, alltid är det något...
 
Nu är jag orolig att han ska börja kräkas igen, men än så länge är det lugnt. Han dricker och äter med en väldig aptit. Han verkar ovanlgt törstig. Så pass törstig att jag inte vågat ha vattenskålen framme då jag har hört att det inte är bra att de drar i sig för mycket vatten på en gång om de har kräkningar. Han rapar en del och det låter lite som att det kommer upp magsäcksinnehåll i samband med det, men jag är itne säker. Han har iallafall inte spytt något sen han kom hem. Han har för övrigt inte spytt alls sedan han kom till Strömsholm. Några timmar innan vi kom dit spydde han ofta, men när vi kom dit hade det upphört av någon anledning.
 
Vi som precis hade kommit igång och börjat träna igen efter operationen. Vi hann ställa upp i en lydnadstävling, men den gick åt skogen på grund av att vi nollade platsliggningen! Lakritz reste sig upp och ville gå fram till en annan hund! Jag fick en smäärre chock när det hände! Han brukar ju ha bra stadga. Hade vi fått en 10:a på platsliggngnen som alla andra hade vi kommit på andra plats med 178 p. Det skulle jag ha varit riktigt nöjd med. Nu kom vi sist, på nionde plats. Väldigt tråkigt. Men, men, det är bara att träna vidare. Tyvärr lär det inte bli mycket träning den närmsta tiden. Dels lär ju Lakritz bli frisk från magsjukan och dels vill jag att han blir udnersökt av sin ortoped då jag vid flera tillfällen den senaste tiden tyckt att han haltat. Det känns lite dystert nu... Men det viktigaste är så klart att Lakritz blir frisk.
 
En mycket rolig sak är att Lakritz har blivit "storebror". I december flyttar en till hund hem hit! En flatvalp som ska heta Mio!
 
På djursjukhuset.
 
Rakad mage.
 
Hemma igen.
 

flattiepawprints

En blogg om min flatcoated retriever Lakritz

RSS 2.0