En bild från igår som visar att Lakritz personlighet är som vanligt igen.

 

Jag är imponerad över att Lakritz inte deppar ihop av våra trista dagar. Eller tätare sagt hans trista dagar. Visst har jag också det tråkigt, men det är ju ingenting emot hur tråkigt han har det. Jag kan fördriva tid genom att titta på film, läsa böcker, kolla på tv-program, träna och fixa och dona. Stackars Lakritz får nästan bara vila, dagarna i ända. Vi kan inte leka, promenera eller aktivera oss över huvud taget. Det är strikt vila som gäller i två veckor. Trots att vi inte gör någonting är Lakritz pigg och glad. Han klagar inte, utan finner sig liksom i läget, även fast det märks att han vill busa och ha kul.

 

Idag har det gått en vecka sedan ormbettet. Så nu är vi halvvägs.

 

Nästa tisdag ska vi till djursjukhuset och ta prover för att se att det inte uppstått några skador på inre organ. Tyvärr kan det bli det vid ormbett. Jag är nervös över det provet.