Skvallerträning är verkligen en riktigt bra träningsmetod. Träningen börjar faktiskt ge resultat nu. Lakritz har flera gånger gjort fina uppvisningar i samband med att han sett andra hundar, när vi är ute och går. Jag blir lika lycklig varje gång som han tar kontakt med mig, istället för att fokusera på den mötande hunden. Inte för att vi hade några direkta problem med hundmöten innan jag började med skvallerträning, men det känns helt klart bättre att lära honom att söka kontakt med mig, istället för att korrigera honom när han blir för intresserad av den mötande hunden.

 

Ett problem jag har med Lakritz är att han inte lyssnar något vidare när han har något i munnen och är lös. Lakritz hittar konstant t.ex. pinnar och kottar. Dessa tar han upp och äter upp. Ibland lyckas han svälja hela kottar! Inte bra... Men problemet är att om jag säger "nej" åt honom i en sådan här situation, blir resultatet oftast att han blir extremt busig och studsar omkring som en studsboll. Han skiter totalt i mig. Det har ingen betydelse hur arg jag än blir. På sin höjd kan han hajja till lite, men snart är han igång och busar igen och tycker att alltihop är världens roligaste lek. Det går inte att få tag på honom och han bryr sig inte i stanna-kommando eller inkallning. Idag höll han på så här når vi skulle gå ut på dagens långpromenad. Jag blev så irriterad på honom att jag gick hem och hämtade sele och långlina. Det fick han sedan ha på sig under hela promenaden. Har han lina på sig kan jag ju stampa på den och hindra honom från att studsa och springa omkring. Givetvis var han inte lika busig när han hade sele och lina på sig, men några tillfällen blev det allt när jag kunde visa honom att det hela inte är någon lek. Det kan ju uppstå situationer när man måste kunna ta av hunden något farligt den hittat och riskerar att släppa det han hittat. Pinnar och kottar har jag slutat att försöka få honom att sluta käka. Däremot jobbar jag hårt på att han måste lära sig att lyssna på mig även fast han har något sådant i munnen. Därför ber jag honom ofta att stanna eller komma till mig med pinnen eller vad det nu är. När han kommer får han en godis eller annan belöning och sedan får han ta pinnen igen. På det sättet borde jag kunna visa Lakritz att jag oftast inte tänker ta ifrån honom det roliga han hittat. Gör man alltid det är det ju inte så konstigt om hunden inte vill låta en komma i närheten. Vi måste få ordning på det här! Jag har funderat på att lära in ett nytt förbudsord istället för "nej", eftersom han änd¨å inte lyssnar på "nej". Inomhus lyssnar han visserligen bra "nej", så det kanske inte är i själva kommadnot problemet ligger. Jag vet inte riktigt. Det är hemskt irriterande i alla fall!

 

Idag har Lakritz och Enzo busat :-)