Idag har jag och Lakritz blivit godkända på inträdesprovet till räddningshundutbildning! Det har varit en lång dag, fylld av nervositet och väntan. Tack och lov fick vi sovmorgon enda till klockan 7, men jag vaknade ungefär en halvtimme tidigare av ljud i trapphuset. Då blev jag så stressad och rädd att jag försovit mig att jag inte kunde sova om. Men jag gick in i vardagsrummet och lade mig på soffan en stund med Lakritz innan vi gick ut på en morgonpromenad. Sedan åt vi frukost, fixade iordning allt och begav oss av mot Stockholm.

 

När vi var framme visade det sig att det var en del förseningar i schemat, så det hände inte mycket på en lång stund och snart var det dags för domaren och instruktörerna och medhjälparna att ta lunchpaus. De hade jobbat sedan 7:30 imorse med halva gruppen som gjorde sitt inträdesprov då. Efter lunch blev det ännu mer väntan och för omväxlingens skull lite mer väntan. Till slut blev det min och Lakritz tur.

 

Det första momentet var kontakt, hälsning. Då fick jag gå med Lakritz nära inpå en skock människor och därefter hälsade vi på domaren. Lakritz hälsade glatt på en del av folken i klungan och hälsade sedan på domaren som även passade på att känna igenom Lakritz, kolla tänder och öron osv. Lakritz viftade glatt på svansen och pussade domaren då och då.

 

Det andra momentet var gallertrappa, vilket gick fint. Vi fick dock inte högsta betyg, men näst högsta och det är ju helt ok så här i början av utbildningen. Uppför trappen gick Lakritz med en väldig fart, men när vi skulle gå ned var han lite mer försiktig. Dock tycker jag att det är bra att han tar det lugnt på nedvägen. Hellre det än att han bara brakar på och därmed riskerar att skada sig.

 

Sedan var det dags för momentet miljörädsala underlag. Det momentet gick också bra, men Lakrtiz var aningen försiktig, vilket ledde till att vi näst högsta poäng. Men han gick på fint ändå. Det här med underlag och gallertrappa är ju sådant som kommer lösa sig när kursen drar igång. Lakritz behöver bara öva upp bra taktiker.

 

Efter gallertrappan tog vi ett varv runt grästrimmer (tror jag att det var) för att kolla miljörädsla buller. Lakritz brydde sig inte alls om trimmern.

 

Därefter var det dags för momentet miljörädsla mörker. Detta moment gick jättebra. Lakritz gick genast in i det mörka rummet med männiksovittring och undersökte självständigt om det fanns någon figurant gömd där (vilket det inte gjorde).

 

Undersökning av figurantintresset är ett moment som många fasar inför. Detta pga att hunden helst ska intressera sig för figuranten i en hel minut, vilket faktiskt är rätt lång tid även fast det kanske inte låter så. Figgen skapade först lite kontakt med hunden och sprang sedan och gömdesig i en låda med lock. Kort därefter fick man släppa hunden. Lakritz sprang fram till lådan med en väldig fart och började med att nosa på lådan och gnälla. När inte det funkade sprang han runt lådan och övergick sedan till att skälla. Han skällde så fint i kanske 15 sekunder. Därefter ställde han sig på bakbenen och lade upp frambenen på lådan och stod så en stund. När figuranten inte kom ut av det heller hoppade han upp på lådan och det såg ut som att locket skulle ge vika. Medan Lakritz stod på lådan hade vår minut gått och jag fick gå fram och öppna lådan. Det här momentet är det jag är mest nöjd med!

 

Sedan var det dags att leka lite med en figurant (aktivitet med figurant) för att se hur engagerat hunden leker. Lakritz fick högsta poäng.

 

Figuranten avlägsnade sig sedan från oss och jag och Lakritz fick gå in bakom ett hus medan figgen gömde sig. Sedan var det dags för vindmarkering. Lakritz fick snabbt vittring på figgen och jag hade inga svårigheter att läsa av honom och kunde signalera till domaren att Lakritz fått upp vittring.

 

Sedan fick jag lyfta upp Lakritz på några pallbockar och därefter lyfta ned honom därifrån. Detta innefattar momentet hantering känd. Det gick fint och jag fick efteråt beröm för att jag hade bra ergonomi när jag lyfte ned honom.

 

Därefter var det dags för ett annat moment jag varit nervös för, nämligen anpassning/aktivitetsnivå. Hunden ska då sitta uppbunden i 2,5 minuter. Därefter hämtar en medhjälpare hunden och binder upp hunden på ett annat ställe i närheten. När medhjälparen hämtar hunden kollar man på mometet hantering av okänd person. Det måste vara det de kallar samarbete i bedömningsprotokollet. Jag stod med ryggen mot Lakritz under hela det här momentet så jag såg itne vad som hände. Men jag hörde att Lakritz hade lite svårt att hålla truten... Han pep en del. Hanteringen gick uppenbarligen bra eftersom Lakritz fick en fyra.

 

Sedan fick vi göra ett hundmöte (distraktion hundar)  och Lakritz brydde sig inte alls i den mötande hunden.

 

Provet avslutades med fyra skott. Två i passivitet och två medan föraren fick leka med hunde. Det gick galant.

 

I övrigt bedöms hundens fysiska förmåga och samarbete mellan förare och hund.

 

Domaren sa något i stil med att jag har en väldigt stor hund i förhållande till mig ;-) och det kan jag ju hålla med om. Men hon tyckte att det hade funkat bra med lyftet ändå och det är ju huvudsaken.